Kom nyss hem från en, som vanligt, härlig dag på Angarn.

Hästarna skötte sig fint. Och vilken skillnad nu när dom hade rastat av sig ordentligt i hagen ett par timmar innan vi red!

Underlaget är ju tyvärr riktigt skit så vi fick hålla oss på banan efter ett försök i skogen som mer vart som Bambi på hal is.

Lillebror var pigg men inte galen som sist. Dock blir han spänd på banan så det är verkligen inte det ultimata stället att försöka jobba honom.

Problemet med honom är att han försöker komma undan arbete genom att krypa undan handen och in bakom lod. Han krullar ihop halsen och går inte ärligt fram till handen vilket är väldigt svårt att komma åt så länge han är spänd. Är ju såklart en helt annan sak när man kan jobba på någon ridbana/fält och kan använda voltspåret. Rakt fram på banan är det nästan omöjligt.
Försöker dock ändå jobba honom växelvis för höger och vänster skänkel genom att flytta honom ett par steg fram och tillbaka i skänkelvikning, runda honom runt det som för tillfället får vara "innerskänkeln" och göra små, små tempoväxlingar (stora växlingar blir han spänd av) och sitta med stilla och låg hand för att få honom att våga gå fram till bettet.

Sista varvet slappnade han äntligen av och började trava på, länga steget och komma loss i ryggen.
Underbar känsla när han går från symaskinstrav till att riktigt trampa på med stöd på bettet!

Längtar tills snön och halkan försvinner och man kan börja rida på riktigt!

Nu blir det vinkväll med bästa Leyla. Först en powernap :))